ord man aldrig glömmer

fulla människor tar sig in. dom ser mig. han såg mig, rakt igenom mig. och helt plötsligt satt jag där naken utan att ha sagt ett ord. han sa allt åt mig. även fast han slöddrade och ingen annan än jag hörde vad han sa så avslöjande han mig. rakt igenom. naken. "då tänker du såhär; okej!" och där satt jag och tänkte okej. två helt okända människor som lyssnar på varandra. den ena pratar och den andra tänker. en dialog som ingen annan skulle förstå. kanske de är som han sa "du har för mycket hjärna, lyssna på känslorna istället" men jag kunde inte öppna munnen. hjärnan arbetade för mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0