Say why you never call me man you never seem to call now that I’m OK


Jag somnade med ett leende på läpparna igår, efter att ha kämpat med Renässansen somnade jag nöjd men väcktes av ett samtal som gjorde mig lycklig och därmed somnade jag med ett leende på läpparna. Även fast det mesta är skit så ser jag äntligen något possitivt här och där. Och jag behöver detta lov för att ladda om, få en helt ny start, lära mig att hantera vissa situationer och bara försöka vara lycklig.
 
Har dunkat i mig lite frukost och ska ner till gymmet. Sen väntar mamma på mig inne i uppsala. Jag ska försöka starta renoveringen av rummet idag, eller i alla fall köpa massa saker.
Och för en gångs skull önskar jag er en trevlig dag, hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0