åsa valdis

Hur skönt är de inte att kunna säga att jag har blivit en hard-working woman igen. Ett nytt kapitel av mitt liv började väl idag. Känns ruskigt bra. Och snart ska jag förhoppningsvis träffa min fina Amanda!!! Som jag har saknat ihjäl mig efter.. Nu - Maaaaaaaaaaaaat!

Var tvungen att åka till Gränby Centrum för att vara en sån där dryg kund som springer in i affären en sekund innan dom ska stänga. Men jag hittade det jag sökte, nästan. De är konstigt hur svårt de är att hitta en helt vanlig vit skjorta om man söker efter damstorlekar. Nåväl. Jag hoppade in i bilen och blev farlig på gatorna igen. Har fortfarande lite problem med att komma ihåg att växla. Men gud vad jag har längtat efter att få köra riktig bil igen. Så himla konstigt egentligen att vi fortfarande använder växellåda i Europa. De lär ju vara farligare med tanke på att de är fler moment än "gasa-bromsa-gaaaaaaaaaasa-byta radiokanal-bromsaaa-hoppa ur bilen" ungefär. Men vi européer är väl lite smartare än amerikanarna?

Pratade med världens bästa Sofie. Hon gjorde mig pepp på allt igen. Ska ställa klockan så att jag inte vaknar försent i morgon, sen ska jag vara super effektiv. Förhoppningsvis ta en sen lunch med Josefine. Och sen bara köra på igen. Inte snora för mycket heller. Stora krav och mycket måsten. Men så är de om man vill någonting här i livet. Dags att sova, de är redan i morgon idag.

Hoffe var fint. Förutom det att jag var hög på värktabletter och att vi tappade bort alla innan konserten började. Men jag skrattade mest hela tiden. Nu lyssnar jag på Rolling Stones och ska strax fixa lite te. Intresseklubben antecknar! .. eller nej , för ointressant även för dom.

Jag är sjuk. Skulle gärna hugga av huvudet på mig, andra kroppsdelar också för den delen, och bara känna lättnad just nu. Irriterad och gnällig är precis vad jag blir när jag mår såhär. Egentligen vill jag att någon mystisk person bara skulle komma och kidnappa mig mitt i natten, stänga in mig i en liten grotta och inte släppa ut mig förrän jag är frisk. (Om någon skulle få för sig att göra det i natt så kan jag berätta för dig att jag befinner mig hos mamma). Annars kan jag också berätta att jag har varit hemma i precis en vecka och längtar mer än någonsin bort härifrån. Inte mycket som får mig att vilja stanna kvar, ingenting alls faktiskt. Så nu gäller de bara att skaffa pengar så att jag kan åka så långt härifrån som möjligt igen. Okej, långt bort behöver de inte vara men bort i alla fall..

Måste bara säga att de känns ganska mysigt att vara hemma, speciellt med tanke på gårdagen. Nikolina och jag tog hennes mini cooper in till stan igår satte oss på ett fik. Drack lite te och såg Zaid gå förbi, han satte sig ner. Vi gick vidare för att äta och sen åka hem. Sen blev de power walk och in till stan igen för att spela Biljard. Hur random ? och Hur kul?

Några utav de underbaraste människorna i världen har jag träffat idag. Så jag har haft en underbar men lång dag. Gårdagen och dagen har varit lite svåra att hålla isär på grund av tidsskillnaden. Och nu skriver jag meningar som låter konstigt. But who cares. Bilder ska laddas in. Snart. Men först måste jag skriva, inte för att dom inte vet om det utan bara för att jag vill att resten av världen ska veta, att jag har så fina människor omkring mig. Världens bästa syster, true story, min fina pappa och mamma, Farmor och alla mina super heta, as snygga, underbara vänner. Världens bästa. Tråkigt nog måste vi leva i världens sämsta by istället för världens bästa stad. Någon dag ska jag visa dom vad NY har att bjuda på. Nu somnar jag snart. Ser fram emot veckan som kommer, kommer bli fint fram tills att jag börjar hata denna lilla by ännu mer.

Förstår fortfarande inte att jag är på väg hem nu. Tre månader har gått både långsamt och snabbt, i början låååååååååååångsamt  sista veckorna snabbt. Vill verkligen tillbaka. Älskar ungarna, dom känns liksom som mina bröder jag aldrig hade. Jag kommer verkligen försöka hålla kontakten med dom. Det roliga är att jag saknar dom mer nu än jag saknar min familj hemma. Inget illa menat. Jag vet ju liksom att jag är påväg hem och just i detta ögonblicket vet jag inte när/om jag kommer få se min "nya" familj igen. Fina människor.

Igår var de Manhattan - Subway Strul - Brooklyn - Union Square - Williamsburg - Soho - Mexicansk middag i Midtown- taxi - Upper West Side - Rooftop Party - taxi - Meatpacking district - Kiss & Fly - taxi - midtown - Nikki Beach - Mc D - taxi - Soho - Sängen!

Just nu är halva Uppsala, som är i åldrarna 18-23 år, på BJ. Avundsjuk jag blev. Men på fredag drar jag mig in till stan. Känns som att hela denna blogg består av längtan. Hit eller dit. Anyways igår shoppade jag nya spring skor, nya springbyxor för kallt väder (hur sköna som helst), converse till Zaid och till mig. Åkte hem, dog lite, och somnade till 500 days of Summer, hur mysigt som helst. Och idag förstår ni, idag har jag gjort mycket spännande saker som vakna klockan 8 dö lite av bara tanken på att gå upp och jobba ("jobba") till klockan 9 på kvällen, dessutom med huvudvärk och magvärk. Städat rummet. Insett att min väska kommer bli för tung. Har köpt ett par springskor, tre par klackskor, ett par ballerina (heter de verkligen så?), tre par flipflop (tar bara med mig ett par hem), två par converse och jaa sen hade jag med mig ett par klackskor, ett par ballerinaskor som jag ska slänga, ett par converse och ett par springskor. Så i min resväska kommer de vara 10 par skor. Sen har jag ju köpt lite kläder, träningskläder, lite smink och jag ska köpa mer rengörningsprodukter och så vidare. Sög ju att de endast är 23 kg som ska ner i väskan. Får väl göra som i boken Elsas Mode helt enkelt.. ha ungefär 10 tröjor på en och samma gång. Så de blir väl övervikt lite överallt kan man säga..

Idag är det precis två veckor kvar till att jag kommer hem. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Gråter nog lite. Jag vill inte tillbaka till mini Knivsta. Hemska lilla underbara Knivsta. Verkligen hat kärlek. Men så tror jag att dom flesta känner när de kommer till de små förorterna man har växt upp i. Hat kärlek till människorna, alltså dom som inte är ens underbara vänner, hat kärlek till Ica, till gatorna, villa områdena, kärleken, till det mesta. Det kommer väl från besvikelsen när man växte upp och insåg att allt var inte så underbart som de såg ut från en meters höjd. Men förhoppningsvis så försvinner jag så fort jag bara kan. Och sen känns de ganska skönt att veta att jag alltid är välkommen tillbaka hit, kanske inte för att jobba men för att bara vara i mitt älskade New York. 

Igår hade jag fullt upp med att städa. När jag vaknade plockade jag undan efter killarnas nattliga mat, sen var de frukost och jag var tvungen att städa upp efter det, sen skulle jag se till att killarnas rum såg okej ut, städa spisen och dammsuga, sen var de dags för lunch vilket också innebar städa.. När jag tillslut var klar så bytte jag plats med mamman som befann sig på barnkalas med lill killen. Och nu ska jag berätta för er att Barnkalas ute i Hamptons betyder inte att 10 ungar kommer över och har lite fiskedamm och käkar tårta. Nej de betyder en heldag med inhyrda djur, badande i både hot tub och pool, tusen glass sorter, bbq buffé, pinata, goodie bags och lekar. Och alla föräldrar är med men dom är långt i från uttråkade. Stor sprit buffé vilket inte innebär ett litet glas rödvin eller en öl. Nej, Tequila Shots är de som gäller. Sen tar man sin Chevrolet och åker hem.

Önskar att något fyllo som precis kommit hem från krogen och är pratglad loggade in, men nej. Så jag får väl gå och sova, ska kämpa mig upp klockan 6 för att träna. Sen blir det bbq i morgonkväll här hemma. Jag har typ ingenting att säga. Förutom att hunden försöker rymma, tror att hon är aningen självmords benägen. Sprungit ut till gatan och försökt bli påkörd ett antal gånger denna vecka. Skulle inte förvåna mig om jag skulle råka köra på henne, jag kör som en dåre här borta. Det är så tråkigt att köra automat så att jag kör den dubbla hastigheten så att jag är tvungen att bromsa lite mer än vanligt. Mina fötter blir liksom rastlösa. Min hjärna också, behöver liksom inte tänka så mycket. Varför skulle detta inte vara skönt egentligen?!