åsa valdis

Kvart över ett kom Rufus och Henrik på att dom skulle dra med mig ut. Jag som bara skulle sova kunde ju inte säga nej direkt. Speciellt inte när dom dansar jätte fint till låten afrikanska barn. Återigen sket jag i att lyssna på min far som tycker att de inte finns något viktigare än att sova. Men varför ha tråkigt när man faktiskt kan ha as kul? Nackdelen är bara den att jag nu vaknat upp med gammalt smink och trött som, nja inte så trött faktiskt. Dock hade klockan kunnat vara lite tidigare. Stör mig redan på mina pjäxor som står i hörnet av rummet och ser fula ut. De kommer göra så ont. Kramp hit och kramp dit. Inom några dagar ska jag kolla efter nya, annars kommer jag aldrig kunna njuta. Nu skiner solen sisådär lagom och jag vet att Katja och Moa är ute i backen. Efter ett ägg så drar jag mig.