I become the serial killer of us all
Skulle ut på promenad igår och en idag och visst gick jag, men båda gångerna så hade jag satt på mig träningskläderna och vips så var de vanliga kläder på mig igen innan jag hade gått. Så det blev gång utan träningskläder. Känner mig inte alls lika duktig bara för det. Egentligen skulle jag må så bra av att ta mig ner till gymmet och bara köra stenhårt, fast nu ska jag ta mig till Johanna så här innan jobbet. Det blir ju ändå lite träning med tanke på att jag ska cykla fram och tillbaka. Antagligen i spöregn och hemvägen blir nog ganska så mörk. Någon som är frivillig att hämta mig mitt i natten ? Regnet blir inte bättre verkar det som.
Drömde konstiga drömmar i natt också, folk dog, eller nej inte folk. Utan en enda person dog. Poff. Borta. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag vaknade. Fint var det i alla fall inte.
Nu blev de bråttom. Jobb från 16 till obestämd tid. Känns konstigt nog ganska bra.
Kommentarer
Trackback
