åsa valdis

jag tycker inte om hur min näsa får formen utav en potatis när jag ler. jag tycker inte om att jag är så in i hellskotta naiv. jag tycker inte om att mina händer får färgen av en nyfödd bebis, sådär blodblå. jag tycker inte om att jag lever i en alldeles egen värld. där alla låtar är skrivna till dig och mig. där jag träffar dig. där allt är lika sårbart och fint som det skulle kunna vara i den värld resterande lever i. jag tycker inte om att jag fortfarande är liten. och att allt som heter student, flytta hemifrån och köra bil fortfarande är långt ifrån mina tankar. och jag tycker inte om att jag antagligen kommer vakna upp i morgon och vara 32 år och fundera över vart alla tusentals minuter tog vägen. precis som att jag igår endast var 12 år och ville inget hellre än att växa upp och bli något. jag tycker inte om att jag kan stå och spegla mig i flera timmar utan att bli uttråkad. jag tycker inte om att jag har en helt annan bild av mig själv. jag tycker inte om att jag vill för mycket. och jag tycker framför allt inte om de ord jag har hört.