åsa valdis

Igår var de Manhattan - Subway Strul - Brooklyn - Union Square - Williamsburg - Soho - Mexicansk middag i Midtown- taxi - Upper West Side - Rooftop Party - taxi - Meatpacking district - Kiss & Fly - taxi - midtown - Nikki Beach - Mc D - taxi - Soho - Sängen!

Just nu är halva Uppsala, som är i åldrarna 18-23 år, på BJ. Avundsjuk jag blev. Men på fredag drar jag mig in till stan. Känns som att hela denna blogg består av längtan. Hit eller dit. Anyways igår shoppade jag nya spring skor, nya springbyxor för kallt väder (hur sköna som helst), converse till Zaid och till mig. Åkte hem, dog lite, och somnade till 500 days of Summer, hur mysigt som helst. Och idag förstår ni, idag har jag gjort mycket spännande saker som vakna klockan 8 dö lite av bara tanken på att gå upp och jobba ("jobba") till klockan 9 på kvällen, dessutom med huvudvärk och magvärk. Städat rummet. Insett att min väska kommer bli för tung. Har köpt ett par springskor, tre par klackskor, ett par ballerina (heter de verkligen så?), tre par flipflop (tar bara med mig ett par hem), två par converse och jaa sen hade jag med mig ett par klackskor, ett par ballerinaskor som jag ska slänga, ett par converse och ett par springskor. Så i min resväska kommer de vara 10 par skor. Sen har jag ju köpt lite kläder, träningskläder, lite smink och jag ska köpa mer rengörningsprodukter och så vidare. Sög ju att de endast är 23 kg som ska ner i väskan. Får väl göra som i boken Elsas Mode helt enkelt.. ha ungefär 10 tröjor på en och samma gång. Så de blir väl övervikt lite överallt kan man säga..

Idag är det precis två veckor kvar till att jag kommer hem. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Gråter nog lite. Jag vill inte tillbaka till mini Knivsta. Hemska lilla underbara Knivsta. Verkligen hat kärlek. Men så tror jag att dom flesta känner när de kommer till de små förorterna man har växt upp i. Hat kärlek till människorna, alltså dom som inte är ens underbara vänner, hat kärlek till Ica, till gatorna, villa områdena, kärleken, till det mesta. Det kommer väl från besvikelsen när man växte upp och insåg att allt var inte så underbart som de såg ut från en meters höjd. Men förhoppningsvis så försvinner jag så fort jag bara kan. Och sen känns de ganska skönt att veta att jag alltid är välkommen tillbaka hit, kanske inte för att jobba men för att bara vara i mitt älskade New York. 

Igår hade jag fullt upp med att städa. När jag vaknade plockade jag undan efter killarnas nattliga mat, sen var de frukost och jag var tvungen att städa upp efter det, sen skulle jag se till att killarnas rum såg okej ut, städa spisen och dammsuga, sen var de dags för lunch vilket också innebar städa.. När jag tillslut var klar så bytte jag plats med mamman som befann sig på barnkalas med lill killen. Och nu ska jag berätta för er att Barnkalas ute i Hamptons betyder inte att 10 ungar kommer över och har lite fiskedamm och käkar tårta. Nej de betyder en heldag med inhyrda djur, badande i både hot tub och pool, tusen glass sorter, bbq buffé, pinata, goodie bags och lekar. Och alla föräldrar är med men dom är långt i från uttråkade. Stor sprit buffé vilket inte innebär ett litet glas rödvin eller en öl. Nej, Tequila Shots är de som gäller. Sen tar man sin Chevrolet och åker hem.

Önskar att något fyllo som precis kommit hem från krogen och är pratglad loggade in, men nej. Så jag får väl gå och sova, ska kämpa mig upp klockan 6 för att träna. Sen blir det bbq i morgonkväll här hemma. Jag har typ ingenting att säga. Förutom att hunden försöker rymma, tror att hon är aningen självmords benägen. Sprungit ut till gatan och försökt bli påkörd ett antal gånger denna vecka. Skulle inte förvåna mig om jag skulle råka köra på henne, jag kör som en dåre här borta. Det är så tråkigt att köra automat så att jag kör den dubbla hastigheten så att jag är tvungen att bromsa lite mer än vanligt. Mina fötter blir liksom rastlösa. Min hjärna också, behöver liksom inte tänka så mycket. Varför skulle detta inte vara skönt egentligen?! 

Va verkligen inte sugen på att gå upp klockan 8 men jag tvingade upp mig och drog på mig springskorna. Blev intervall träning, mådde tok illa efteråt. Ingen frukost, dålig sömn och osugen på att träna överhuvudtaget + träning = inte jätte bra resultat. Men jag körde på i alla fall. Och nu har jag äntligen köpt decaf te. Skönt. Hoppas att mina ben inte somnar och att händerna inte får blodbrist (för man kan väl inte kalla det att förfrysa fingrarna när de är 30° varmt ute, eller kan man?!) lika mycket  nu som de senaste veckorna.

Tok varmt. Ca 30 grader och klockan är snart 4, är de konstig att jag inte längtar hem? Måste börja pressa ordentligt inför hemresan, måste chocka er som inte tror att jag har något pigment. Vet dock att pappa ändå kommer vara brunare än mig, de är han alltid. Sen har jag hört rykten om att alla ska åka till Grekland, där försvann min chans helt och hållet. Och om jag inte är brun när jag kommer hem så är de på grund av resan. Flygplan får mig att flagna. Nu måste jag sluta blogga, vill inte ha en fyrkant på magen.

Jag har nog haft världens mest händelserika morgon. Blev väckt klockan 4 av två glada killar. Dom blev gladare när dom kom hit tror jag, deras NY tripp blev liksom fulländad. Vi hann spela lite basket, vila och prata en del också sådär på morgonkvisten. Lite för spontant, precis så som jag vill ha det. Dom var tvungna att rusa för att hinna med flygplanet till L.A. vilket jag hoppas att dom gjorde, annars så är de väl mig dom skyller på. Sen blev det skypetime. Lite egoboost och shoppingprat från Zaid och vänliga hälsningar från farbror. Och nu, nu har jag ätit frukost och bokstavligt talat hoppat/dansat/sprungit runt i hela lägenheten med världens största leende och skrattat. Ehh.. jag tror att jag är lite glad på något sätt. Sant! Happy, happy, happy... nu hoppas jag att jag fortsätter vara så super glad som jag är idag. Jag är fasiken bäst! Ja, nästan bäst i hela världen!

Har suttit och kollat igenom min blogg och insåg att tiden går sjukt snabbt. Det som kändes som igår var tydligen två år sen. Mycket som kan ändras på kort tid har jag också märkt. Mitt liv har faktiskt varit ganska händelserikt de senaste åren. Tråkiga saker, roliga saker och alldagliga saker har hänt. Men allt har väl skapat mig, den jag är idag. Jag har också märkt att jag har ändrats en del här borta, eller jag tror det i alla fall. Jo jag har nog vuxit i mig själv en aning. De är lite häftigt att gå från att vara en tonåring som vill bli stor till att vara på sitt sista år som tonåring och känna sig mycket äldre än bara för någon månad sen. Sen tänkte jag också på att jag borde lägga upp mer musik. Jag vet att vissa har tyckt att de har varit tråkigt, men jag älskar musik, all musik. Så jag vill göra de för min skull. Borde sova, för om 5 timmar ska jag skypea med Zaid. Kommer se ut som en mullvad, men de får han stå ut med.

De där med beslut är inte min grej. Har aldrig varit min grej, spelar ingen roll om de bara handlar om vilken glass smak eller om jag ska göra si eller så. Nu gäller det om jag ska göra si eller så. Antingen gå ut, vet inte riktigt om de blir riktig utgång eller chill utgång, eller stanna hemma. Om de hade varit igår hade jag gått ut. L1!!! Men nu är det idag. För det första mår jag sådär både i kropp och hjärna. För det andra, jag ska upp tidigt för att först skypa sen för att åka tåg. För det tredje jag gjorde illa foten nyss. Blir inget. Och det är nu jag inser att jag vill gå ut. Typiskt mig.

Jag älskar New York. Dag som natt, helg som vardag. Det spelar ingen roll. Jag älskar New York nu och föralltid. I lördags befann jag mig i Soho och när mörkret kom åkte jag till Times Square. Det må vara lite för turistigt och klyschigt. Men jag älskar det, alla ljus och färger. Och affärerna är öppna tills 02.00 vilket resulterade i att jag blev fast inne på Forever 21 köpte en skjorta och en tröja. Sen gick jag på bio. Lite lagom osmart drag. För trött redan vid midnatt. Men filmen var hur bra som helst, jag låg över två säten och käkade popcorn tills mina läppar blev sådär skrumpna av saltet, då slutade jag. Kändes konstigt att se Tuva Novotny och Julia Roberts i samma film. Men svenskar är verkligen överallt. Resande folk. Så klockan tre satte jag mig på tunnelbanan och hoppades på att jag inte skulle somna och vakna upp för långt bort. Somnade hemma i sängen. Vaknade klockan ett. Sög. Skypade med pappa. Sen försökte jag ta mig till Brooklyn. Hamnade på ett express tåg åkte för långt och såg inte en enda vit människa. Åkte tillbaka några kvarter sen blev jag lite sinnes förvirrad. Gick fram och tillbaka på en gata minst 5 gånger innan jag kopplade vart Norr och Söder befann sig. Jag gick från Brooklyn, över Brooklyn bridge i regnet, China town och åter igen Soho. Åt upp ett helt paket mini morötter och drack te. Sen kollade jag på "New York, I Love You" Hur bra som helst. Gick till Little Italy och blev bjuden på glass. Sånt händer bara här borta. Främmande människor som är lite för trevliga. Små New York Moments. På ett sätt vill jag aldrig åka här ifrån men jag måste denna gång. Hoppas så mycket på att de andra går igenom nu. Tror att de är precis det jag behöver för tillfället.

Sitter på tåget in till NY, några killar i 20 årsåldern sitter framför mig. Dom lyssnar på musik. Alla som sitter i närheten av dom hör. Jag hör typisk amerikansk RnB och rapp vilket är helt okej. Sen hör jag något techno liknande som startar. Basshunter. Dör lite! Vill inte säga att jag är svensk här borta för alla relaterar de till Basshunter. Vad hände med alla andra svenska super bra artister så som Robyn, the Hives, the Cardigans och the Knife? Jag har hört så mycket bra musik som är svensk, men ingen bryr sig och jag hatar att höra hur typiska amerikaner tror att både H&M och IKEA är amerikanskt. Dom tror ju inte ens att jag är svensk bara för att jag inte är blond. Trött på detta, lite halv osmarta, folk. Tackar gudarna för att jag förmodligen ska träffa lite svenskar ikväll.

Försöker lära mina ungar om respekt och allt vad det innebär, går.... sådär. När jag ser hur dom beter sig känner jag mig nöjd med min uppväxt. Pengar har inget värde i deras ögon, vilket inte är så konstigt, och de där med att lyssna på andra de är inte deras grej. och Mat & vatten!! Dom slänger så mycket mat, som idag tar lillkillen fram en banan tar en tugga och inser att han inte ville ha banan så vad gör han? Jo slänger den! istället för att tänka efter om han ville ha en banan eller inte. Visst han är liten, men alla gör så här. Slänger resterna från middagen istället för att äta som lunch dagen efter. Sen köper man ju vatten här borta, även fast det inte är något fel på kranvattnet. Så dom öppnar en flaska på ca 0,5 liter tar två klunkar ställer ifrån sig flaskan och en halvtimme senare så häller dom ut vattnet och slänger flaskan. Och jag står bredvid och babblar på om barnen i Afrika. Herregud, jag känner mig som pappa.

hihihihihahahahohohohohohahhaheehhehe he he he...

Gårdagen var inte så mycket happy birthday, de va mer en birthday som inte kändes. Happ, de sög ju! En sak som suger lite mer än gårdagen är att jag va medbjuden på the XX konsert ikväll i central park om jag ville. Klart jag ville, men jag jobbar. Mamman sa att hon skulle komma hem klockan 5 nu är klockan 8. Så det blir snabb middag - pasta rouge. Perfekt ungen älskar det! Sen ska jag sova sova sova efter jag har kollat på film eller läst min feta (420 sidor!!!!!!!) glamour tidning!

Så 6 augusti 2010! Min sista dag som 18åring! wiihooo Måste spendera dagen bra. Vill ligga vid poolen hela dagen, blir nog inte så. Plus att jag aldrig skulle klara av det, alldeles för rastlös. I morgon vill jag äta en Red Velvet tårta, kanske jag kan röra ihop om jag har tur och sen vill jag åka till Sag Harbour gå en sväng där, East Hamptons också kanske köpa en present till mig själv och sen vill jag bara må hur bra som helst. Så jag laddar inför morgondagen. Ska höra med Marie om jag får baka massa gott, jag har bak abstinens! Åh.. cupcakes! Eller mini tårtor..

Jag mår illa. Äcklad och illamående. Tre blåsor på fötterna. En på vänster, två på höger. Livet kändes lite lättare två gånger denna helg. Inte okej att må såhär när jag är här borta. Hela min hjärna består av dubbelmoral. Och inte ett enda kort togs med kameran i helgen, de säger väl ganska så mycket.