..and the truth is I miss you!
Det är ett konstigt humör jag har. Min separationsångest är stark, jag kan gråta när jag vill, jag vill bara få allting överstökat och mellan allt detta är jag glad. Antagligen är det stess som orsakar det som vanligt.
Och det enda jag pratar om är mina kläder jag syr, "jeansen är snart klara.." , "Jag måste sy tre klänningar till.." ".. hur ska jag få till byxdressen?!"
Det är illa när jag somnar till tanken hur jag ska få allting att gå ihop, vilken söm jag ska sy vart och så vidare. Jag tycker om det men nu har det blivit för mycket.. i alla fall på en gång. Sen ska man ju ha tid för allt annat tjaffs.. såsom läxor och prov.
Men det gäller att kämpa de sista 5 veckorna! Sen kan jag få slippa det ett tag innan det är dags igen och då den sista gången. Gud så skönt. Någon som håller med mig ?
