åsa valdis

Att jag är en pain in the ass att sova bredvid är inte direkt någon nyhet, i alla fall inte för dom som jag har sovit bredvid under min livs period. När jag var liten sparkades jag och puttade till och med ut min far ur sängen ganska ofta. Mamma hade något konstigt "revir" omkring sig, jag rörde henne aldrig. Nu har det mer övergått till att jag ska näst intill ligga ovanpå personen som är bredvid mig, mina ben flyger över den andras ben och ja.. jag ska ligga så nära som möjligt. Annars är foster ställningen en favorit, jag ligger liksom med benen uppe vid huvudet och rumpan är den delen som sticker ut mest och försöker liksom putta bort den närliggande personen så att jag ska få mer plats.
Stackars Kalle som har fått stå ut med mig och mina sovvanor två nätter denna helg. Plus att täcket i natt var en aning för litet för två personer, så jag var faktiskt tvungen att sova extra nära hela natten. Men det är väl trots allt hans eget val.