Can I hold you one last time?
Humöret svängde och nu är allting ganska bra. Ett möte med två gamla vänner och två telefonsamtal gjorde susen. Så nu sitter jag här och lyssnar på en utav The Strokes bästa låtar och njuter av att snart få hoppa in i duschen.
Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig på så dåligt humör. Kanske var det att jag missade tåget i morse och stog och bråkade med mamma på stationen i Uppsala. Att jag och pappa åkte ut till Waxholm för att sedan ta oss vidare till min släkts största misstag eller så var det bara att jag vaknade mitt i natten av ett ganska meningslöst men sött samtal.
Nåväl, jag tror att allting hade varsin roll i detta spel som gick ut på att göra mig sådär jobbigt frustererad.
Pappa och jag åkte i alla fall ut till Ingarö och Lillängen för att checka min fars mormors sommarstuga som såldes när hon dog för att ingen utav min farmors syskon kunnde hålla sams. Så när denna omtalade mormorn avslutade sin livsväg, lämnade hon en sommarstuga ute på Ingarö och två havstomter plus en lägenhet mitt på Östermalm. Fan!
Och kvar är idag ingenting, eller jaa ingenting finns kvar i min släkt. Surt!
Men jag fick för första gången i mitt liv se vägen som är kallad efter min pappas morfar. Där var den. Ryös väg. Precis som jag hade föreställt mig, lite halv rostig och fin. Precis som min släkt.
Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig på så dåligt humör. Kanske var det att jag missade tåget i morse och stog och bråkade med mamma på stationen i Uppsala. Att jag och pappa åkte ut till Waxholm för att sedan ta oss vidare till min släkts största misstag eller så var det bara att jag vaknade mitt i natten av ett ganska meningslöst men sött samtal.
Nåväl, jag tror att allting hade varsin roll i detta spel som gick ut på att göra mig sådär jobbigt frustererad.
Pappa och jag åkte i alla fall ut till Ingarö och Lillängen för att checka min fars mormors sommarstuga som såldes när hon dog för att ingen utav min farmors syskon kunnde hålla sams. Så när denna omtalade mormorn avslutade sin livsväg, lämnade hon en sommarstuga ute på Ingarö och två havstomter plus en lägenhet mitt på Östermalm. Fan!
Och kvar är idag ingenting, eller jaa ingenting finns kvar i min släkt. Surt!
Men jag fick för första gången i mitt liv se vägen som är kallad efter min pappas morfar. Där var den. Ryös väg. Precis som jag hade föreställt mig, lite halv rostig och fin. Precis som min släkt.
Kommentarer
Trackback
